Relationer

Efter snart ett år i Jakarta är det många saker som jag hunnit reflektera över. Jakarta är en storstad man inte älskar vid första ögonkastet utan lär sig acceptera för att överleva. Den största frustrationen alla kategorier är trafiken. Den andra frustrationen är föroreningarna som kommer av detta. Den tredje och mest förvånande är allt skräp på gator och torg, i floder och åar och mitt där alla människor lever och bor. Men det som den här bloggen handlar om är på ett helt annat plan. Det handlar om relationer.

I Jakarta bor många expats. Sådana som vi, som är utsända av Internationella företag med verksamhet i Indonesien och som bor här under en tidsbegränsad period. Jakarta erbjuder därför många internationella skolor, sociala klubbar, välgörenhetsorganisationer och andra sammanslutningar och nätverk.

För mig som icke arbetande, eller medföljande, kalla det vad du vill, har jag många möjligheter att socialisera och knyta nya bekantskaper med likasinnade. Vi träffas genom Nordiska klubben, via skolan, på Yogan eller andra nätverk. För egen del har jag träffat många goda vänner som jag på olika sätt skapar en meningsfull vardag med.

Men det som jag reflekterat över är att det är svårt att som familj hitta djupa vänskaper med andra familjer. Det råder inge brist på möjligheter vill jag understryka. Så varför är det så? Beror det på att vi inte ansträngt oss tillräckligt? Eller är det så att de som bor här generellt sett inte vill bygga djupa relationer. Självklart är det inte så. Det är en kombination av olika saker?

En av anledningarna tror jag är kopplat till storleken. I och med att Jakarta är så otroligt stort bor och lever många av oss långt ifrån varandra. Det finns ingen naturligt mötesplats där vi kan träffas, samlas eller bara mingla runt. Förutom på skolan, där vi medföljande träffas av olika anledningar under dagtid. Men det inkluderar oftast inte hela familjen.

En annan orsak tror jag är den fruktansvärda trafiken. Vem orkar sitta i långa bilköer en fredagskväll efter jobbet för att träffas över några öl? Onödig tid i bilen vill alla undvika så långt det går. Spontaniteten minskar och man måste planera sina träffar.

En annan fundering jag grubblat på är hur alla som flyttar runt i världen orkar bygga nya relationer hela tiden. Inte nog med att man själv flyttar runt och måste hitta nya bekantskaper på nya platser. Under tiden man bor på ett ställe förändras vänkretsen ständigt. Kan det vara så att man är mätt på relationer? Eller att man inte vågar skapa en djupare relation för att man vet att det kanske bara är kortvarigt? Är det medvetna val eller kanske en överlevnadsfråga?

Eller varför är det så svårt att knyta nära relationer med Indonesier? Är vi precis som de vi talar om i vårt egna hemland. Invandrare, som gärna bosätter oss där andra av samma nationalitet bor. Inte lär sig språket och därför har svårt att integreras? Vi kanske inte är bättre än någon annan!

Den erfarenhet vi har från tidigare expat liv är från Tanzania. I Dar es Salaam där vi bodde var det också en internationell miljö men där bodde de flesta på en mer begränsad yta. En halvö där Yacht Clubben var den sammanhållande länken, tillika en naturlig mötesplats. Där hade vi också den Nordiska Skolan som stärkte banden mellan oss nordbor. Där var vårt sociala nätverk som familj betydligt större. Vi reste tillsammans, käkade middagar tillsammans och träffades familjevis.

Men det kanske också berodde på att våra barn var yngre och genom olika engagemang i skolan och genom nordiska klubben blev närheten till andra familjer lättare. Man behövde en utökad vänkrets, läs familj, då man firade födelsedagar, påsk eller andra högtider. I takt med att man själv och barnen blir äldre krävs inte längre stora familjära sammankomster för att bevara det traditionella firandet. Det vill säga som vi skulle ha gjort om vi hade varit i Sverige. För barnens vidkommande räcker det med ett gäng kompisar, facetime eller snap chat! Själv njuter man av att bara koppla av i soffan framför TVn. Och med apple TV och en VPN uppkoppling kan man enkelt följa alla svenska serier eller TV program för att vara nöjd. Är det av ren och skär lathet vi inte byggt en större vänkrets för hela familjen!

Kanske det är så att den egna definitionen av Relation förändras över tiden. För egen del kanske dessa grubblerier bottnar sig i någon önskan om det förgångna. En önskan om den stora familjen där middagsbordet är fyllt av vänner och bekanta. Vilda diskussioner och glada skratt. Det kanske ändå inte är så stor skillnad mot att ha bott kvar i Sverige? Kanske blotta tanken på livet som Expat ställer krav på stort socialt umgänge, vilda fester och många internationella bekantskaper. Kanske skillnaden i vardagen här eller där inte är så stor. Det är vad du själv fyller innehållet med som skapar skillnad!

Vart är världen på väg?!

Bilden är tagen i Puncak, Gunang Mas. Kvinnorna på bilden är tea-plockare. De sliter hårt från tidig morgon till sen eftermiddag. I bästa fall tjänar de ca 30kr/dag.

Bilden har inget med blogginlägget att göra men återger vardagen för många Indonesier.

Ja så sitter jag här framför tangentbordet igen. Äntligen! Long time, no blogging!

Ni som ännu inte har friheten att förfoga över er dag, dvs som inte behöver gå iväg till ett jobb för att överleva dagen, ni har säkert svårt att förstå att tiden inte räcker till för allt man vill eller önskar göra. För egen del är jag fullt upptagen med Nordic Club i Jakarta samt Ffrash (den NGO jag engagerat mig i). Dessemellan vill jag också hinna med lite golf, yoga och tennis. För att inte glömma min familj som önskar uppmärksamhet, support, middag på bordet kl 18, små ärenden fixade, mailkorrenspondens i olika syften, inhandling av diverse prylar osv osv. Det är tufft att vara hemmafru kan jag säga.

Så när jag äntligen sitter här och funderar över ett intressant bloggämne kan jag inte mer än förundras över vart världen är på väg. Det har ju inte undgått någon att Donald Trump blir USA's nästa President. De senaste två dagarna har min inbox på Facebook och Instagram fullkomligt bombarderats med bilder och klipp från snökaos i Stockholm men kanske mest påtagligt den amerikanska valcirkusen. Hela världen utanför USA är förskräckta och undrar vad som egentligen hände. Två kyliga ämnen som inte har något slut.

I Indonesien är det främst två saker medierna är fokuserade på; Hoten mot de internationella handelsavtalen och de globala valutasystemen. Dessa båda faktorer är avgörande för landets fortsatta utveckling och tillväxt. Begränsade handelsavtal med Kina och övriga Asien skulle få förödande konsekvenser på många olika sätt. Så vad är det Mr Trump kommer att göra när han tillträder posten som Amerikas nya President den 20 Januari 2017? Det är många som undrar och spekulerar i.

För egen del trodde jag i min enfald att Donald Trumps fientliga uttalanden mot Islam och muslimer i synnerhet skulle vara det enskilt största hotet mot Indonesien, men jag hade fel. Ännu så länge har nationella medier inte uttryck detta hot som avgörande. Och varför säger jag det?

Indonesien är ett av världens största muslimska länder och består av ca 86% muslimer, 10% kristna, 2% hinduer, 1% buddister och andra minoriteter . Majoriteten av alla muslimer är troende och lever efter koranens budskap och förpliktelser. Detta blev kännbart förra veckan då Jakartas nuvarande Guvernör, Mr Ahok, hamnat i blåsväder. Guvernör Ahok är andra generationen Kines, som lever och verkar i Indonesien. Han är dessutom inte muslim. Med detta sagt har Guvernör Ahok uttalat sig på ett sätt som många muslimer anser som hädelse mot Koranen. Förra fredagen varnades det för stora demonstrationer och risk för upplopp i centrala Jakarta. Demonstranterna uppmanade regeringen att ställa Guvernör Ahok inför rätta för det brått han begått. Inför demonstrationerna uppmanades Jakartas medborgare att stanna hemma. Att undvika riskfyllda platser som polis och militär pekat ut. Ca 20 000 poliser och militärer var samlade för att stävja eventuella kravaller och upplopp. Vissa skolor och företag var också stängda gå grund av detta.

Om dessa starka drivkrafter finns mot Guvernör Ahok i Jakarta, vilka konsekvenser kan inte då Donald Trumps uttalanden få mot hela världens muslimer?

Jag bara undrar! Och det med stor förskräckelse!

Regnsäsongen skapar problem för vissa och affärsmöjligheter för andra

Jag bara måste dela med mig av en artikel jag läste i gårdagens "The Jakarta Post". Den är värd att dela eftersom berättelsen är sann, och helt bortom i alla fall min tro och fantasi. Läs noga du som besitter en stor gnutta självsäkerhet och som önskar nya utmaningar.
Här kan nya affärsmöjligheter öppnas!

I år har regnsäsongen startat ovanligt tidigt i Indonesien, redan i September månad. Det här, enligt skribenten i The Jakarta Post, kan skapa stora problem för bland annat evenemangs-fixare. För de små evenemangen kan tron på skrockfulla aktiviteter räcka. Om du till exempel ska ha en mindre bröllopsmottagning i din trädgård finns det en myt som säger att du kan förhindra oförutsägbart regn genom att kasta smutsiga underkläder från brudparet på taket till huset där mottagningen ska hållas. Men för ett stort sportevenemang, där dessa metoder förmodligen inte räcker, kan stora regnmängder leda till inställda tävlingar och minskade intäkter. Eller som för Jakarta Fashion Week som tidigare år haft en incident där ena tältet kollapsade på grund av regnet. Varför ens chansa om du har möjlighet att förhindra eller minimera denna risk!

Om tron på magi är stor, finns det bot och bättring mot vädergudarnas onda makter. De kallas Rain Shamans (1) och har förmågan att påverka och interagera med högre makter. Vad deras uppdrag består i är helt enkelt att förhindra regn under det aktuella evenemanget. Alternativt att försöka flytta regnet till bergen, dalarna eller skogen  genom att använda olika metoder, inklusive att läsa böner till gud. För den som besitter dessa krafter öppnas lukrativa affärsmöjligheter då deras tjänster utnyttjas flitigt av många stora evenemangs-fixare här i Asien.

Ahmad 46 år, rain Shaman från Jakarta, säger att han lärde sig att förflytta och senarelägga regn från en historiebeskrivning av Profeten Muhammad. Profeten Mohammad hade vid ett tillfälle pekat mot himlen och flyttat regnet i cirklar tre varv samtidigt som han läste en speciell bön på arabiska. Ahmad tillade att nyckeln till framgång för en Shaman är att ha självförtroende och vilja. Han erkände dock att regnet ibland kommer även om så hundra Shamans skulle anlitas, därför att den enda som har styrkan att stoppa regnet är Gud. Det enda en Shaman kan göra för att stoppa regnet är att fråga Gud.

Själv kan jag ställa mig frågan varför ett företag som Warsito, en organisation för nationella motor cross tävlingar i Indonesien, ofta utnyttjar tjänster från Shamans när de ska ha tävlingar under regnsäsongen? Warsitos talesperson säger att de vill göra allt de kan och som står i deras makt för att stoppa eller förhindra eventuellt regn under tävlingarna just i regnperioden. Och de har använt sig av Sharmans sedan 2009 och har bara goda erfarenheter. Talespersonen tillägger dock att han förstår riskerna, då regn bara kan flyttas med tillåtelse av Gud.

Det är en fascinerande historia kan jag tycka. Tänk att dessa gamla traditioner finns kvar i ett samhälle som håller på att anpassa sig till 2000-talet. Med dagens forskning och kunskap om jorden kan man ju fundera på varför gamla traditioner ändå lever kvar. Företaget som beskrivs i artikeln är långt ifrån ensamma att anlita rain Shamans när det så behövs. Jakarta Fashion week och många många andra både stora och små företag använder sig av dessa beprövade metoder. Det är väl så att att om tron är tillräckligt stark, så funkar allt.

Tipset till denna nya affärsidé är gratis, varsågod och pröva! Om det funkar får du gärna höra av dig.

Lycka till!


Wikipedia:
(1) En Shaman är en person som anses ha tillgång till, och påverkan mot, välvilliga och onda andar. De kan uppfatta och interagera med andevärlden och kanalisera dessa transcendentala energier in i denna värld. Denna tro är vanlig i Asien, Afrika, Australien och Amerika.

Selamat Datang di Jakarta

Den här bloggen ska också ge dig som önskar tips och idéer på saker att se och göra i Indonesien och övriga Asien. Ännu så länge har vi inte hunnit besöka så många platser utanför Jakarta, förutom Bali och Singapore. Men förra veckan var en händelserik vecka med särskilt två utflykter som jag gärna vill dela med mig av.

Man säger att bilder säger mer än tusen ord. Här kommer därför ett bildkollage från två olika delar av Jakarta.

Sentul Highland - ca 1 timmes bilresa från Södra Jakarta.

Nordic Club är en Social klubb för Nordbor i Jakarta. Vi har drygt ett 30-tal medlemmar från Danmark, Finland, Norge och Sverige. Varje månad ordnas en Coffee Morning för alla medlemmar. Därutöver ordnar vi Pub-kvällar, fester, familjedagar osv.

Förra onsdagen ordnade Nordic Club en Hike i Sentul Highland. Hiken gick genom ett naturskönt berglandskap, över risfält och genom små byar i bergen. Att snabbt kunna komma bort från föroreningarna och biltrafiken i Jakarta någon gång då och då är värt hur mycket som helst. Sentul Highland är ett vattenhål att lägga på minnet. Googla "Id Guides" om du vill veta mer, boka en hike eller ställa frågor.

 

Sverigebesök

I helgen fick vi gäster från Sverige. Det är alltid lika kul och alltid lika utmanande. Vad bör/kan vi göra under dessa oftast få dagar gästerna stannar innan de flyger vidare ut till någon av Indonesiens alla paradis öar. Den här gången fick våra gäster pröva på "The other side of Jakarta". Ett av Jakartas allra fattigaste område där människorna lever bland sopor och till vissa delar ruiner. Här håller även 40 000 Kineser till i området som heter Glodok. Inte ett traditionellt China Town i den mening att allt är bling bling. Men här finns tempel och marknader där du kan köpa i princip allt du önskar dig. Och mer där till!

Vi startade vid hamnen, Sunda Kelapan, i norra Jakarta där Portugiser och Holländarna drev sjöfart redan på 1600-talet. Än idag lever fiskare och sjömän med sina familjer här under mycket fattiga förhållanden. I 39 graders värme tog vi oss till fots, båt, tuk-tuk och slutligen minibus från hamnen genom de fattiga kvarteren, via China Town för att avluta i de Holländska kvarteren Batavia.

Att efter dessa strapatser få inta en god lunch på Batavia Cafe, som är en anrik restaurang från kolonialtiden och med Holländska rötter, kan inte beskrivas med ord.
Ölen, en kall Bintang satt som en smäck!

Skål och välkommen till Jakarta!

Ffrash, then trash becomes Ffrash

100% trash, 100% sustainable, 100% design and 100% non profit organisation

Ffrash är en organisation som startades i december 2012 med två primära syften; att utbilda före detta gatubarn i Jakarta i hur man skapar hållbara design-möbler och heminredning av återvunna sopor. Hela kollektionen är framtagen av kända designers från Holland och Indonesien men produceras i vår verkstad av dessa ungdomar. Med fokus på hållbarhet bidrar vi till ett renare Indonesien. Alla intäkter går oavkortat in i projektet utan mellanhänder.

Jag har nu varit igång en tid och det känns otroligt meningsfullt att få vara en del av Ffrash. Ca en gång i veckan åker jag till vår workshop en bit utanför Jakarta för att träffa alla barn som är del av programmet. När jag åker dit har jag bilen ofta full av "sopor" men när jag åker där ifrån är bilen full av fina designprodukter för heminredning som vi genom olika kanaler säljer till främst andra Expats men också till olika företag.

Med vårt syfte att bidra till ett renare Jakarta har vi också blivit inbjudna till JIS (skolan där Clara går på) för att hålla föredrag för alla barn i årskurs 2. Temat för deras skolarbete var "Hållbarhet och miljö". Vi fick därför berättade om hur vi återvinner sopor och hur man kan skapa ett andra liv av dessa sopor genom att producera produkter för heminredning. Vi visade också en film från vår verkstad vilket gav en djupare dimension till vårt arbete. Många kloka reflektioner och bitvis svåra frågor från alla barn i klass två höll oss från Ffrash på helspänn.

Vad gör arbetet värt att bidra

Våra ungdomar i Ffrash, barn mellan 16-19 år, är antingen före detta gatubarn eller barn från väldigt fattiga familjer. De bor på en skola som heter KDM och som är en internatskola för fattiga barn i utkanten av Jakarta. Genom vårt samarbete med KDM lånar vi en lokal för vår verkstad på skolans område. Förutom att lära sig hantera verktyg på ett säkert och respektfullt sätt får barnen också engelska undervisning och i vissa fall hjälper vi även till med praktikplatser på olika företag efter avslutat program.

En sak har slagit mig. När man träffar dessa ungdomar som vuxit upp under mycket svåra förhållanden, utan kanske mamma, pappa eller syskon, kan man funderas över vad som får dem att gå vidare i livet. Vad som gör dem lyckliga och vilka drivkrafter leder dem framåt. Min reflektion genom möten med dessa barn och lärare är en gemensam sak, Drömmar! En dröm om att kunna bli en kreativ designer, mekaniker, doktor, lärare eller servitör. En dröm som på olika sätt uppmuntras och som aldrig är för liten eller stor för att kunna förverkligas. Här möts man inte av ordet Men eller Problemet är.... här är alla drömmar möjliga. Drömmar som ger energi och kraft att gå vidare ut i livet som vuxna ansvarstagande medmänniskor. Drömmar som självklart betyder olika för olika personer. Drömmar som genom utbildning är möjligt. Där utbildning är verktyget för framgång!

Det här gäller inte bara Ffrash utan i de flesta sammanhang där barn från svåra och/eller fattiga bakgrunder får en chans till utbildning. Se bara på de flyktingbarn som kommer till Sverige. De är fulla av drömmar och vill inget hellre än att gå i skolan.

Självklart finns det utmaningar på vägen. En av de allra största utmaningarna är förstås drivkraften att överleva för stunden. Det gör att vissa barn tvingas ge upp sina drömmar för att bidra till familjens försörjning. En av flickorna, Sari 16 år, tvingades just avslutat sin utbildning hos Ffrash för att hon skulle giftas bort. Det är med en tår i ögat man måste inse att inte alla får leva sina drömmar. Verkligheten övervinner ibland drömmen. Man kan bara hoppas och önska att det ska gå bra för Sari ändå.

Vad innebär det att arbeta för en ideella organisation

Att engagera sig i en organisation som Ffrash är på många sätt otroligt givande, utvecklande och stimulerande. Man får genom sitt engagemang möjlighet att göra skillnad för de få utvalda som organisationen väljer att stödja.

En ideell organisation som Ffrash är helt beroende av volontärer. För Ffrash innebär det att det finns folk på plats som långsiktigt vill engagera sig i verksamheten. Men det är inte alltid så lätt att hitta volontärer som vill binda upp sin tid under en längre period. Vi som bor och lever som Expats är ofta här på tidsbegränsade kontrakt, ett kontrakt som kan brytas om företaget tvingas göra förändringar i sin organisation eller verksamhet. Det här innebär att många små ideella organisationer är väldigt sårbara.

När det gäller Ffrash finns det ett otroligt intresse, inte bara från personer i Jakarta som vill köpa våra produkter. Vi får ständigt förfrågningar från företag och organisationer från andra länder som vill veta mer och kanske även sälja våra produkter via dem. Men hur planerar man en verksamhet som helt bygger på frivilliga insatser? Hur planerar man för en långsiktighet, produktionskapacitet och logistik om de frivilliga krafterna en vacker dag försvinner? Det här är frågor jag och mina kollegor i Ffrash just nu brottas med.

Vi har därför bestämt att kortsiktigt fokusera på den lokala marknaden, dvs Jakarta. Nästa steg kan sedan vara att försöka hitta någon som mer långsiktigt kan gå in i vår organisation. Någon som talar språket och som kan utveckla verksamheten till nästa nivå.

Mina drömmar

Jag är så otroligt tacksam att jag hittat Ffrash. Det ger min inte bara glädje genom barnen utan också en möjlighet att utvecklas som person med en djupare insikt och kunskap om både det ideella arbetet och Indonesien. Jag har tack vare Ffrash något meningsfullt att spendera tid på och något som ger mig mer än det tar.

Min dröm är att Ffrash fortsätter att växa genom starka lokala krafter med stöd av volontärer. Idag är situationen tvärt om. Yoki som är en av de första eleverna som engagerades i Ffrash är idag den som ansvarar för det dagliga arbetet i verkstaden och också den som inspirerar nya barn till en bättre framtid. Av hela mitt hjärta önskar jag Yoki och teamet all lycka och framgång under lång tid framöver.

Vill du veta mer om Ffrash och våra produkter, besök oss på www.ffrash.com

Vad händer i Indonesien

Hej
Jag hoppas du undrar vart jag tagit vägen. Det var ett tag sedan sist.
Som det kan vara i dessa länder prövas man under olika utmaningar. Förra veckan brottades vi med Internetproblem. Kan du tänka dig nästan tre dygn utan internet?!

De mest påtagligt synliga symptomen var förvirring, rastlöshet och frustration. Men den det var mest synd om var Clara som inte kunde göra sina läxor som hon brukar. Alla ämnen görs on-line vilket försvårade hennes läxarbete.
De positiva effekterna är dock att du måste hitta andra saker att fördriva din tid med. Till exempel att läsa, prata med din familj eller träna. Vad gäller läxarbetet hittade Clara också andra kreativa lösningar till problemet. Det kanske inte är så dumt med Internetfria dagar i alla fall.

Men det finns naturligtvis större saker att fundera över. Jag tänkte dela med mig av några lokala nyheter som går att läsa i The Jakarta Post. (En tidning som publicerar nyheter på engelska, både lokala och internationella) Anledningen till att jag väljer just dessa är att de i vissa lägen är långt ifrån vår vardag i Sverige. Som du säkert redan vet är Indonesien ett utvecklingsland och det märks tydligt inom vissa områden.

Tobaksskatt

Indonesien är ett land som fortfarande har hög andel rökare, närmare 70 % av alla män och något  lägre andel för kvinnor. En stor anledning är det låga priset och tillgängligheten. Ett paket cigaretter kostar ca 8-10 kr. Man har inga förbud mot rökning på restauranger eller publika platser. Vart du än går möter du människor med en cigg i munnen. Det är du som icke rökare som får försöka hitta rökfria zoner. Jag kommer nästan inte ihåg när rökfria zoner blev en rättighet för alla människor i Sverige och övriga Europa.  

Politikerna börjar nu reagera då man ser stora konsekvenser och ansträngningar inom både hälsoutvekling och budget. Regeringen har därför börjat diskutera en reglering av tobaksskatten i syfte att öka priset per paket cigaretter och därmed minska rökningen bland landets invånare. Prisnivån man diskuterar är ca 30 - 35 kr.

Självklart är det nu en stor debatt i media huruvida detta är bra eller dåligt för landet. Kritikerna menar att det kommer att slå hårt mot hela den inhemska tobaksindustrin och många kommer därmed bli utan jobb. Man tror också att människor kommer att börja rulla egna cigaretter i större utsträckning varför ett ökat pris inte kommer att stoppa folk från att röka.

De som tror på ett införande av höjd tobaksskatt ser lägre kostnader för sjukvård orsakad av rökning samt ökade skatteintäkter till landets redan hårt ansträngda stadsbudget.

Själv kommer jag ihåg på 70-talet då en våg av Icke rök kampanjer startade i Sverige. Vi hade också vilda debatter om för eller emot rökning. Då pratade vi om valfrihet och att varje människa borde få välja själva om de ville röka. Vi pratade naturligtvis också om risker och den allmänna folkhälsan. Idag pratar vi om ett rökfritt samhälle som en rättighet.

Digitalisering, Smarta samhällen och Fintech

Ett område som absolut hör hemma på 2000-talet är digitalisering. Här är man fortfarande bara i startgroparna och utmaningarna är många. Den största utmaningen ligger nog i att endast 20% av landets befolkning har ett bankkonto. Banker och politiker jobbar med att hitta en gemensam lagstiftning som ska förenkla implementationen av enkla lösningar i syfte att prida användingen av digitala transaktioner mellan myndigheter och privatpersoner, mellan privatpersoner samt privatpersoner och kommersiella företag. Utbildningsnivån är låg så parallellt krävs utbildning till folket. I massor!!!

Den andra stora utmaningen är infrastruktur och logistik. Landet består av ca 25 000 öar, så du kan förstå vilken utmaning detta medför. Att implementera fiber över hela landet kräver gigantiska insatser och stora investeringar. Vad gäller storstäderna är man på god väg men fortfarande kvarstår mycket.

Igår höll Svenska ambassaden tillsammans med Business Sweden ett seminarium för att dela erfarenheter och kunskap inom just detta område. Sverige är ju i framkant vad gäller tekniska lösningar och tillhör världens främsta inom Fintech. Bl a var Spotify och en professor från Handelshögskolan i Stockholm där och berättade om sina erfarenheter. Svenska företag med verksamhet i Indonesien var också där och visade upp sig och sina lösningar.

E-handel är fortfarande i sin linda men det finns trots allt ett antal entreprenörer som satsar hårt med hjälp av riskvilliga investerare. Regeringen stöttar också med pengar till projekt som kan leda till ökad digitalisering. Genom ökad digitalisering ska landet öka den ekonomiska tillväxten och på sikt även stärka regionen som helhet. Jag ser fram emot att läsa mer om kommande utveckling och ska jag vara riktigt ärlig så kliar det lite i fingrarna. Tänk om jag på något sätt kunde vara med och påverka utvecklingen.

Sexuella övergrepp mot minderåriga

Det här är ett område som i lika stor grad är aktuell i Sverige. Men till min glädje är det också ett uppmärksammat område här i Indonesien. I dagens tidning står att läsa att man sprängt en liga som utnyttjat ett 100-tal unga fattiga pojkar för prostitution genom att locka kunder via sociala medier som Facebook och Instagram. Flertalet av dessa pojkar kommer från små och fattiga byar och har varit tvungna att lämna sin familj för att gå i skolan på en större ort. Dessa pojkar lever redan under ansträngande förhållanden och man blir därför extra ledsen när man läser detta.

I Indonesien är lagstiftningen hård för dessa typer av brott. Förövaren som döms kommer att genomgå kemisk kastrering, något som jag vet även utreds i Sverige, fängelse samt i vissa fall även dödsstraff.

Jag är glad att man vågar ta dessa frågor på allvar i kampen mot att förhindra övergrepp mot minderåriga. Självklart tar jag starkt avstånd från dödsstraff men tycker att dessa brått ska bestraffas hårt.

Zika virus

Sist men inte minst vill jag nämna skräcken för spridningen av Zika viruset i östra Asien. Ett stort antal människor både i Singapore och Malaysia har drabbats, men än så länge inga upptäckta fall i Indonesien. Det står mycket i tidningen om utvecklingen samtidigt som man försöker lugna folket med information och fakta.

Jag håller tummarna för att vi ska slippa en invasion och epidemi av Zika myggor i Indonesien. Låt oss förskonas, vi har nog med utmaningar att ta hand om!

Jakten på fotbollsskor...

Den här berättelsen handlar om utmaningar och frustrationer i vardagen!

Skolan har börjat och med den drar också alla aktiviteter igång. Så även den här terminen.
Som en kul erfarenhet ville Clara se om hon kunde komma in i skolans fotbollslag. Efter 3 dagars try-out blev hon antagen. Glad i hågen kommer hon hem och annonserar sin bragd. Men det är nu den riktiga utmaningen börjar.

Vår utgångspunkt var att detta fixar vi lätt på söndag. Hela familjen åker iväg för att köpa fotbollskor, benskydd och strumpor. Första stopp gick till en Outlet där man kan hitta sportprylar för en billing penning. Vi letar runt och hittar snabbt benskydd som passar, toppen! Nu till avdelningen för skor och strumpor. Där möts vi av ett biträde som ruskar på huvudet och säger - Sorry Mam, we only have minimun size 39. Only for Men. Ok, de är säkert inte så välutrustade tänker vi. Vi får väl åka vidare till de finare varuhusen.

Jakten fortsätter. Till en fin shoppingmall som har allt, tror vi. Här finns varumärken från Adidas, Nike till några jag inte tidigare hört talas om. Vi är fortfarande starkt övertygade om att vi kommer hitta det vi söker! Vi går först till den stora sportaffären. Sorry Mam, only football shoes for men. Därefter till alla de enskilda special butikerna. En efter en betar vi av. Inte en enda av dem som säljer fotbollsutrustning har ett par fotbollskor i storlek 37 att erbjuda. Alla skakar de glatt på huvudet och säger - Sorry Mam, we only have minimum size 39!!!!!! Detta gäller även fotbollsstrumpor.

Men vad är detta? Spelar inte tjejer fotboll i detta land? Detta är diskriminering! De har långa rader av prylar för män, men inget för tjejer med små fötter. Ilskan och frustrationen bubblar inom oss och vi känner oss hjälplösa. Hur kan detta ens vara möjligt!

Men när jag tänker efter gäller detta fenomen även inom golfen. Jag har besökt snart ett tiotal olika golfklubbar/-shoppar och sportaffärer och alla har de ett mycket begränsat eller inget utbud alls av damprylar. Inte ens en liten golfhandske.

Hur mycket jag ens tycker att de kulturella skillnaderna är både charmiga och utvecklande kunde jag i detta läge inte tycka så. Jag lovar att jag alltid försöker gå in i saker med ett öppet sinne för att hitta det positiva i situationen. Det är ju så man utvecklas och får perspektiv. Men även jag har gränser. Nu fick jag nog!

Den stora räddningen till denna historia är Facebook. Genom Facebook gruppen "Svenskar i Jakarta" kunde jag skrika ut efter hjälp till andra expats. Stort tack till Linda som snabbt svarade mig och erbjöd Clara ett par begagnade fotbollsskor i storlek 38. Lite stora men med en sula och tjocka fotbollsstrumpor löste vi det också.

Det som den här situationen har lärt mig är att 1) ta aldrig saker för givet. 2) när det gäller jämställdhet finns det mycket kvar att göra 3) På något sätt så löser det sig ändå!

Välkommen till verkligheten!

Ps. Vi fick senare tips om en affär i en annan del av södra Jakarta som faktiskt satsat på fotbollskor i alla storlekar. Och till vår glädje för både kvinnor och män. Fotbollsstrumpor gick att köpa på skolan i rätt färg och storlek, så klart. Slutet gott, allting gott. Ds

Hemma eller Borta?!

Tack Sverige, alla nära och kära för en härlig och energigivande sommar! 

Oj oj oj, det känns onekligen lite ringrostigt att sätta mig framför datorn och skriva mitt första inlägg efter en lång och härlig semester i Sverige. Som du förstår har jag haft massor av tid att fundera över temat på detta första inlägg. Men nej, jag har helt kopplat av och det var därför med lite skrivfrossa jag börjar detta inlägg.

Till slut kom det sig naturligt eftersom återresan till Jakarta var den riktigt första sedan vi flyttade ut. Det blev påtagligt den sista veckan när vi skulle ta avsked från familj och vänner, både fysiskt, via telefon eller sociala medier. Vad säger man till alla dem när man vinkar adjö? - Hej då, vi ses nästa år igen för nu packar vi våra väskor och åker hem.... eller bort ???

Mina tidigare erfarenheter säger att det tar cirka ett år innan man acklimatiserat sig och fullt ut kan känna att det här är hemma. Detta fenomen gäller inte bara oss utan kan kännas igen i andra lägen också som t ex i sorgen efter en familjemedlem som gått bort eller vid en skilsmässa. Man behöver helt enkelt leva med förändringen i ca ett år för att känna in det nya läget i ett annat kontext. I vårt fall gäller det främst högtider, skola och jobb, årstider, kultur osv men framför allt att vänja sig vid tanken och att acceptera att våra söner och föräldrar bor på andra sidan jordklotet. Det sistnämnda kan vara både hjärtskärande och sorgligt.

Men hur är känslan nu kanske du undrar? Jag kan väl beskriva det som att ett halvår i Jakarta gör att det känns som halvt hemma, halvt bort. Det som ger hemkänsla är att komma HEM till huset där ens saker bor. Till skola, jobb och andra dagliga rutiner och aktiviteter. Att helt enkelt komma tillbaka till den vardag vi håller på att skapa här. Det som sprider BORTA känsla är förstås att vi anses som invandrare i vårt nya tillfälliga hemland. Vi pratar inte språket, förstår inte helt den Indonesiska kulturen eller deras historia. Vi är helt enkelt främlingar i vårt hemland. Det är kort och gott en inskolningsperiod kan man säga.

Den ironiske kanske tänker att det är väl ändå inte så svårt att komma tillbaka till landet där chauffören kör er dit ni vill, eller där städningen, tvätten eller maten hanteras av någon annan. Där poolen alltid är varm och bara väntar på att ni ska ta er ett dopp. Så kan det förstås vara men hemkänsla är inte något materiellt, det är något som bor inom dig och som får dig att känna trygghet.
Något som växer sig starkare ju längre tiden går och förutsättningarna finns. När just den känslan  infinner sig är förstås individuell och varierar beroende på vem du frågar. Men jag är helt säker på att det finns goda förutsättningar här i Jakarta.

På återseende!

10 i topp - det här stoppar jag garanterat i resväskan nästa gång jag lämnar Sverige

Här kommer ytterligare en 10 i topp lista. Den sista på ett tag, hoppas jag.

Och den här listan hänger lite ihop med den första. Den hänger ihop på så sätt att när man varit borta från Sverige ett tag börjar hemlängtan krypa sig på. En hemlängtan som tar sig uttryck i starka "cravings", ett sug efter svenska smaker. Ojdå är det inte värre än så kanske du tänker, jag lovar dig att det kan smärta något oerhört!

Men det kanske inte är så konstigt. Efter nästan 5 månader med ris, kyckling och skumgummibröd, morgon, middag och kväll, önskar man sig  lite "vanlig" mat. Det som vi hemma tar för givet ska finnas på ICA när vi går och handlar finns bara i dina drömmar här. Inte undra på att de flesta reser hem med tomma resväskor för att sedan fylla dem med godsaker på returen. Den största rädslan är att väskan ska komma på villovägar och behöva stå i solen och vänta på nästa plan till Jakarta. Eller kanske ännu värre, att tullen öppnar din väska och tömmer innehållet mitt framför ögonen på dig. Usch, hemska tanke! Vilken mardröm! 

Den här listan ska bland annat beskriva dessa smaker men också annat som garanterat kommer att slinka med ner i väskan efter sommarvistelsen i Sverige.

#1. Kalles Kaviar 

Det finns inget som är så gott som en äggmacka med äkta Kalles Kaviar en söndagmorgon tillsammans med en god kopp kaffe, juice, färsk frukt och Jakarta Post pappers tidning. Jag tror det är sältan i kaviaren som gör det och som framkallar ett slags beroende. Samtidigt som den medtagna ransonen kaviar från Sverige börjar sina i kylskåpet, börjar suget tillta allt starkare och starkare och ...

#2. Karamell Kungens plockgodis

Jag tänker mig en fredag efter jobbet och jag slinker in på ICA för att köpa lite godsaker till kvällens middag och mys framför TVn. En given kompis vid ett sådant tillfälle är en påse lösgodis. Gärna mycket lackrids och choklad! Åh vad jag saknar dessa smaker! Att streama TV är ingen konst men varför är en simpel påse godis så svårt ?! Tänk om!

#3 Wasa havreknäcke

Och för att inte tala om vad  jag saknar en havreknäckemacka, med kaviar! Det kan komma ett begränsat parti knäckebröd till någon närbelägen matvarubutik i Jakarta, men absolut inte havreknäcke. Inte vad jag sett ännu i alla fall. Min fråga är om du varit i en situation där en sådan simpel önskan som en havreknäckemacka inte går att uppfylla? Tänk dig in i situationen och gångra med minst 10. Precis så känns det. 

#4. Ost

Men vad i hela friden kanske du tänker, finns det verkligen ingen ost där! Jo, men väldigt begränsat om du inte vill betala skjortan för en liten bit brie. Förutom att ost här är dyrt finns det endast ett fåtal lokala ostsorter som du kan lägga på frukostmackan. I övrigt har jag endast hittat en torr cheddarost eller edamer i plastförpackning. I princip ! De smakar garanterat inte gott. 

Mitt snålvattnet rinner när jag tänker på en kryddig Greve, Prästost eller Jarlsberg. Även en smaklös hushållsost får mig att längta hem. För att inte tala om mozzarella, feta, halumi, getost eller parmesan. Åhhhh, jag ska frossa i ost i sommar.

Jag bör väl tillägga att inte alla i familjen Nyqvist håller med mig här. Jag nämner förstås inga namn!

#5. Charkuterier

När vi ändå är inne på frukostmat och nästan rakat igenom hela listan måste jag också nämna skinkor och korvar av olika slag. Tänk att få botanisera i charkuteridisken på ICA Bea i Enskede. Be om ett smakprov av salamin, mortadellan, den basturökta skinkan eller varför inte en bit parma skinka.
Mmmmmm det går inte att beskriva vilken känsla och smakupplevelse dessa tankar ger. Men jag är inte kräsen , jag kan också nöja mig med en vanlig bit falukorv, inga problem.

Medan jag sitter här och radar upp den ena godsaken efter den andra känns det nästan som tortyr. Jag måste försöka samla mig och hålla ihop hela vägen till #10. Jag tror jag tar en paus och går ut och går innan jag fortsätter.

Hej igen, nu är jag tillbaka. Mer sansad sedan sist. Redo att fortsätta min lista

#6. Vin
Ett par dunkar vin kommer absolut åka ned i resväskan. Inte det att vin är svårt att få tag på men att betala 250kr för en medioker flaska vin är det inte värt. Som tur är finns det några andra alternativ att tillgå när det kniper. Home delivery, pengar i ett kuvert, ingen avsändare. Jag berättar inte mer.

Läste också i gårdagens tidning att den Indonesiska regeringen funderar på att införa ännu starkare reglering för alkohol. Kan komma att innebära ett total förbud till alkohol men definitivt ett ännu högre pris än vad dagens redan stränga reglering medför. Kan inte tänka hemska tanke utan att bli matt.

#7. Hummerfond
Tänk dessa små genialiska flaskor som kan ge vilken sås som helst en extra liten piff. Några olika smaker kommer absolut åka ned i resväskan.

#8. Saffran
Ett måste till kommande julbak. Ingen jul utan saffransbröd. Även till en god fiskgryta förstås.

#9. Yes diskmedel
Som äkta husmor gör det ont i mitt eco-vänliga hjärta att spruta hela diskhon full av billigt diskmedel vid varje disktillfälle (... helt rätt, vi har ingen diskmaskin. Här gör vi allt för hand) Tanken har därför slagit mig att jag kanske bör stoppa ned en flaska i resväskan. Men har inte helt bestämt mig eftersom en flaska Yes lätt kan förväxlas med en flaska vin i säkerhetskontrollen av våra resväskor vid ankomsten till Jakarta. Och det är det inte värt. Även om jag värnar miljön.

#10. Kaffe
Jag väntade in i det sista att inkludera kaffe på listan. Det är så svenskt på något sätt. Men jag kunde inte motstå. Även om det finns gott kaffe här, man odlar ju faktiskt kaffebönor på sina ställen, så har de inte samma rostning som vi är vana vid i Sverige. Därför kommer det garanterat åka med några ransoner Zoega i väskan, både vanligt brygg mörk rost och till presskannan. Jag är ledsen, men så svensk är jag!

Som du hör är de svenska ränderna svåra att tvätta bort. De sitter djupare förankrat än man både vill inse och medge. Det är som att ju längre man är borta från Sverige ju viktigare blir de svensk traditionerna att hålla fast vid. Med dagens teknik är det inte svårt att vara utlandssvensk. Tv, radio och tidningar finns på nätet. Men inte Ahlgrens bilar, Marabou mjölkchoklad eller en påse turkisk peppar. Hur svårt kan det vara! Jag är villig att nominera den som kan komma upp med ett förslag till detta olösta problem till Nobelstiftelsen snarast!

Top 10 - Det bästa med att bo i Jakarta

Hej alla som följer min blogg!

Det har nu gått 4 månader sedan vi flyttade till Jakarta. Det är förvånansvärt vad fort vi alla tre har acklimatiserat oss till vårt nya liv. Och jag tänkte därför försöka mig på en Top 10 lista
Det bästa med att bo i Jakarta.

#1.   JIS - Jakarta Intercultural School är en av de bästa internationella skolorna i Asien!

JIS är den skola Clara går i. En internationell skola med 2500 elever och drygt ett femtiotal olika nationaliteter representerade. Skolan håller hög kvalitet och attraherar många internationellt duktiga lärare som på bästa sätt förbereder sina elever inför kommande universitetsstudier. Skolan har ett starkt föräldrarstöd i form av representanter i skolans styrelse och olika föräldraorganisationer som är engagerade i skolans dagliga arbete.

Skolan har en filosofi som bygger på "one to one" principen. Det betyder att alla elever ges en anpassad utbildning utifrån individuella förutsättningar och intressen. Förutom de akademiska kunskaperna fostrar de även socialt engagerade medborgare. De uppmuntrar eleverna till att engagera sig i någon av skolans olika "after school activities", allt från sport, musik, dans, kultur, debatt till välgörenhet. Idag räcker det inte med att vara akademiskt duktig. Du måste sticka ut i mängden av duktiga elever. Därför är alla skolans aktiviteter ett nödvändigt komplement för att göra just dig unik. Och det här är något som dagens Universitet söker och värderar på jakt efter duktiga studenter som kan addera värde till deras varumärke och anseende.

#2.   Läget - den perfekta hubben till Asien, Australien och Nya Zeeland!

Jakarta ligger verkligen strategiskt rätt om du ska vidare till någon av Indonesiens alla 

semesterparadis; Bali, Lombok, Borneo eller någon annan avlägsen paradis ö. Här finns allt du kan tänka dig vad gäller kultur, natur, djurliv, dykning, surfing eller trekking. Vill du åka utanför Indonesien tar det ca 1 1/2 timmar till Singapore, 3 timmar till Bangkok eller 5 timmar till Australien. Du har Asien framför dina fötter.

Har du vägarna förbi, står alltid ett gästrum och väntar. Det kostar inte mer än ett par tuber Kaviar och en påse lösgodis!

#3.   Gillar du golf? Jakarta är ett paradis för alla golfälskare!

Bara i och runt Jakarta finns det drygt ett 20-tal golfbanor av hög kvalitet. Dessutom ett antal driving ranches centralt i Jakarta. Hålen är ofta långa och bitvis svåra. Omgivningen är otroligt vacker med gröna, bördiga landskap i bergen eller djungelmiljö.

På helgerna är det dyrt att spela golf i Jakarta. Men har du möjlighet att spela mitt i veckan är priset mycket billigare, ca 250 - 500 kr. I priset ingår golfbil och en caddy. Men som vanligt ger du dricks till din caddy motsvarande ca 120 kr. Kom och gör mig sällskap!

#4.   SPA  - här kan du skämma bort dig själv och njuta!

Välkommen till "the land of SPA"! Här finns all du kan önska dig när det gäller skönhet och kroppsvård. Aldrig har jag unnat min kropp så mycket behandlingar som i Jakarta. Priset för en massage eller annan behandling är oförskämt låg. En timmes massage kostar inte mer än motsvarande pris för en biobiljett i Stockholm. Du kan verkligen frossa i olika behandlingar. Ofta är SPA-menyn späckad med olika behandlingar, välj bland manikyr, pedikyr, vaxning, cream bath för håret eller massage av olika slag. Det är inte ovanligt att du ser ca 4-5 personer behandla en och samma kund, samtidigt.
Det är alltså inte priset som är ett hinder, bara tiden. Och du behöver inte leta länge, skönhetssalongerna står på rad. I princip i varje kvarter, varje hotell och varje beach!

Min mamma på besök. Här efter en manikyr och pedikyr behandling!

#5.   Människorna - för deras varma leenden

Indonesier i allmänhet är ett mycket fredligt och vänligt folk. Alltid med ett stort och varmt leende och en vilja att hjälpa till. De gillar inte när folk brusar upp eller förolämpar varandra. Man tilltalar därför varandra med låg röst och respekt. Det är sällan jag känner mig rädd när jag ute och går i kvarteren. Den rädsla som kan uppstå är då snarare kopplad till den tunga trafiken än från hotfulla Indonesier. Här där vi bor känns det tryggt och säkert att vara ute och gå, även på kvällarna. Men självklart ska man vidta normal försiktighet, precis som över allt annars i världen.

#6.   Klimatet. Det är varmt och gött!

Indonesien ligger precis under ekvatorn och erbjuder ett tropiskt klimat med hög luftfuktighet. Temperaturen ligger i snitt mellan 27 - 38 grader. För det mesta över 30-sträcket. Regnperioden startar i december och håller på till april. Under regnperioden kommer det stor nederbörd i form av tropiskt regn med åska och blixtrar. Men ett tropiskt regn kan vara uppfriskande och ett skönt avbrott från solen! Oftast regnar det inte hela dagen utan på eftermiddag/kväll.
Många undrar om det inte blir tråkigt att alltid ha värme. Mitt svar är nog att man vänjer sig. Jag brukar tänka på de dagar i Stockholm när snögloppet gjort sitt inträde och vinden och kylan tränger in i märg och ben. Då kan jag säga att jag hellre bor i värmen än kylan!

#7.   Shoppingparadis för alla som har svart bälte i shopping.

Till skillnad från mina tidigare erfarenheter i Tanzania finns allt här  allt du kan önska dig och lite till.För den hemtama shopparen kan jag säga att både IKEA och H&M finns här!
Shopping Malls står på rad och jag förundras varje gång att de ens kan överleva. Vill du gå utanför de fina gatorna finns en mängd marknader där du kan hitta allt från textil, teknik, växter, levande djur och mat till lokalt hantverk och märkes kopior. Det finns även trånga små gator där möbelsnickare håller till och där du kan beställa eller designa ditt eget bord, stolar, skåp, utemöbler, parasoll osv.

Det är ett mecka för den som har eller som önskar sig svart bälte i shopping!

#8.   Hjälp i hemmet som underlättar vardagen.

Som jag tidigare skrivit om är arbetskraft fortfarande billigt i Indonesien. Utav de 250 miljoner människor som bor här är fortfarande en mindre del akademiskt utbildade, även om vi ser en ökande medelklass. Det betyder att det måste finnas många jobb som inte kräver akademisk utbildning eller tidigare förkunskaper. Några exempel på jobbmöjligheter inom denna kategori är bl a städhjälp, trädgårdshjälp, poolskötare, barnvakt, kock, chaufför eller säkerhetsvakt. Det är därför vanligt förekommande att både expats och mer eller mindre välbärgade Indonesier anställer någon eller några som hjälper till i hemmet.

Vi själva har anställt Ani som städar och lagar mat till oss under veckan. Supri är vår trädgårdsmästare och poolskötare. Han kommer två gånger i veckan och sköter poolen samt vår lilla trädgård. Untung är vår chaufför som är anställd av Scania. Här kör man gärna inte bil som du säkert förstår då det kan utgöra en stor risk. Många företags försäkringar tillåter inte heller det. Untung är också vår räddare i nöden när det behövs; guide, tolk och lärare/budbärare av den Indonesiska kulturen eller tankesättet.

Det är naturligtvis oerhört lyxigt att ha all denna hjälp i hemmet. Något som vi absolut inte är vana vid och som vi i det svenska systemet tenderar att fördöma samt tycka vara överflödigt. Men här är det ytterligare ett arbetstillfälle och en möjlighet för någon att kunna försörja sin familj. Det senare behöver jag personligen träna på och acceptera eftersom min bakgrund och kultur inte har fostrat mig att tänka så.

#9.   Allt är möjligt!

Det är verkligen så, här är allt möjligt. Både det förväntade och det oväntade. Ett exempel. Du kan beställa vad som helst och få det levererat hem till din dörr med Go'Jek. (Motsvarigheten till taxi fast med motorcykel). Det finns nästan inga begränsningar.
Allt går att laga, fixa och återvinna. Med skiftande kvalitet, dock! Man behöver inte ens söka upp hantverkaren, han kommer hem till dig och fixar vad som behöver fixas i ditt hem.

Men det som förvånat mig är när man till exempel försöker avvika från en fast meny eller kanske returnera en felaktig vara. Det vi brukar kalla så fint som kundservice eller flexibilitet. Då kan det bli svårt och det brukar ofta sluta med att man ger upp eftersom språket blir ett hinder. Det sistnämnda brukar jag kalla "charmigt" och ingår i kulturen och vardagen.

#10. För den som gillar utmaningar eller möjligheter finns det gott om dem här!

Indonesien är ett land av utmaningar men också möjligheter. Eftersom Indonesien är ett utvecklingsland som inom vissa områden ligger långt efter finns det stora möjligheter för den som önskar bidra till landets utveckling. Om jag jämför med den bransch jag själv kommer från inom Bank och Finans, finns här många möjligheter inom bland annat Fintech. Här är Cash still King! Men jag kan se och läsa i tidningen att det kommer fler och fler tekniska lösningar som ställer helt andra krav än dagens produkter kan erbjuda. Många transport och serviceföretag börja använda app-lösningar med förbetalda tjänster. Hela banksystemet håller på att reformeras och anpassas efter internationella standarder. Fler och fler tjänster kommer att kunna göras On-line i framtiden. Men det är inte bara inom dessa branscher möjligheterna finns, även inom textil och produktion finns det möjligheter.

Så har du investeringsvilja, kapacitet och uthållighet, dvs tålamodet att navigera igenom det byråkratiska systemet, tycker jag absolut att du ska värdera Indonesien. Infrastrukturen är undermålig men ett stort fokusområde bland dagens politiker. Stor del av stadsbudgeten investeras just i infrastrukturella projekt. Förhoppningsvis kommer även Jakarta kunna stoltsera med en tunnelbana inom ett par år. Även snabbtåg till flygplatsen, bättre och större vägnät och så vidare.

Håll utkik efter nästa veckas Tio i topp lista. Vad den kommer att handla om tänker jag inte avslöja. Ännu!

Korruption - Varför då?

Du undrar kanske varför just denna fråga är aktuell. En fråga man inte så ofta ställer sig när man bor i Norden. Då kan jag meddela att fråga är högst relevant här i Indonesien. Det är en fråga som debatteras och nogsamt följs i media. Den regering som nu styr landet har utlovat starkare tag mot korruption och en önskan om att bekämpa korruptionen i landet.

Varför finns det korruption och kan det finnas något positivt med korruption? Den frågan diskuterades vid matbordet här om dagen med anledning av att ämnet var i fokus i Claras skolarbete. Det är också en fråga jag själv funderat en del över. I Jakarta Post, den dagstidning jag läser, har nästan dagligen artiklar som handlar om korruption. Den ena historien värre än den andra. Historier du i din vildaste fantasi inte trodde kunde förekomma. Så, mitt enda raka svar är NEJ, det finns absolut inget gott som kommer ut av korruption.

Precis som i många andra länder har Indonesiens regering inrättat en myndighet som hanterar alla former av misstankar om korruption eller anklagelser. En myndighet som jobbar nära polisen och andra aktörer mot korruption. I dagens tidning på första sidan visades en bild av två herrar ur regeringen som segervisst ler mot kameran med sin fånge stående mellan dem. Fången var en tidigare hög chef på Bank Indonesia som hade flytt Indonesien för 13 år sedan då han blev påkommen att ha missbrukat bankens likviditetsfonder. Han fångades nu i Kina och överlämnades till Indonesien.

Förutom regeringsmedlemmar är förstås polisen och hela rättsväsendet de mest korrupta. Man har infört krav om offentlig insyn i rättssystemet men de ledande tjänstemännen inom domstolen och andra enheter vägrar släppa in dem. Och eftersom det är en enda lång kedja av korrupta personer i hela systemet är det svårt att komma vidare med detta stora problem.

Men varför?

Mina erfarenheter är att stor korruption finns i utvecklingsländer och i länder där demokrati saknas. Man kan också koppla hög korruption till länder som är i krig. Demokrati och kunskapsnivå hänger ihop med graden av korruption. Jag hävdar att om invånarna i ett korrupt land hade både kunskap och möjlighet att organisera sig och tillsammans agera för att stoppa dessa onda krafter inom den egna regeringen och den offentliga sektorn skulle de kunna förhindra korruption i större utsträckning.

Curruption perceptions Index 2015 sätter Sverige på tredje plats rankat från minst korrupt till mest korrupt. Danmark är nr 1 och Finland nr 2. Norge kommer efter Sverige på 5:e plats. Indonesien hamnar på plats 88 tillsammans med Albanien, Algeriet, Egypten och Marocko. På sista plats nr 167 hamnar Somalia. Även om Sverige står högt på listan över minst korrupta länder betyder det inte att vi kan agera korrupt utanför landets gränser. Det visar TeliaSonera genom sitt agerande i Uzbekistan.

Det värsta med korruptionen, förutom att fattiga människor förblir fattiga och rika ännu rikare, är att hela rättssystemet faller. Tänk att inte kunna känna trygghet i att rättvisan alltid segrar. Det vill säga att du endast döms för ett brått om fakta kan presenteras som bevisar din skuld.

Ett exempel

Vi har ett fall i skolan där Clara går som innebär att två oskyldiga lärare och sex städare sitter i Indonesiskt fängelse dömda för ett brått de inte begått. I utgångspunkten för detta brottsmål ligger förstås korruption, där några fått pengar för att driva detta case mot skolan i syfte att komma åt den landyta skolan besitter. Ena läraren, vars nationalitet är Kanadensisk, har givetvis en stor diplomatisk delegation bakom sig som försöker göra allt för att uppbringa rättvisa. Med alla diplomatiska krafter som finns att tillgå samt en starkt engagerad lärarkår och familj hoppas vi alla på att detta får ett lyckligt slut.
Men dessa människor har nu oskyldigt suttit fängslade i två omgångar i över ett år. Vi vet att diplomati tar tid. Men tänk dessa människor som under hemska förhållanden blivit berövad sin frihet och som får betala priset för korruptionens hemska konsekvenser. Vilken människa blir man efter en sådan upplevelse?!

Förutom dessa exempel driver också korruption barnarbete, barndödlighet, trafficking, miljöförstöring och andra hemskheter. Låt oss aldrig ge upp.

Entreprenörer!

En sak har slagit mig. Varför jagar vi hela tiden effektiviseringar i arbetslivet som i slutändan leder till färre jobbmöjligheter? Vi ersätter mänsklig arbetskraft med maskiner och robotar. Varför drivs vårt samhälle till viss del mot utanförskap för de som inte har turen att hitta ett jobb på grund av dessa rationaliseringar eller av andra orsaker?

Det kan låta som politisk propaganda, men det är inte mitt syfte. Jag vill bara stanna upp och fundera över om vi kanske ska omvärdera målet för balans. Har vågskålen måhända tippat över och skapat obalans mellan de som kan bidra och de som inte kan. Var går gränsen för mänskligt arbete kontra tekniska lösningar? Och var går gränsen för självservice kontra köpt service?

Här kryllar det av kreativa entreprenörer som ser behov och tar chansen till sysselsättning!

En reflektion jag gjort är att i Indonesien, som är ett utvecklingsland, lyckats bevara många arbetstillfällen. Detta måhända därför att det är en överlevnadsfråga för många då samhället inte erbjuder något socialt skyddsnät. Och för att arbetskraft fortfarande är billigt. Men också för att man inte kommit lika långt när det gäller effektiviseringskrav i näringslivet. Eller till viss del myndigheters krav om full kontroll. En sak är säker, aldrig har jag sett så många kreativa lösningar. Med sinnlig uppfinningsrikedom fångar den kreativa möjligheter och möter behov som skapats av samhällets strukturer.

Det vore förmätet att säga att Indonesien är ett perfekt land, på långa vägar inte. De har många brister där korruption är en av de ondaste företeelserna och där fattigdom är en del av vardagen. Min reflektion fokuseras endast mot de entreprenöriella drivkrafter som jag sett hos Indonesier. Något som jag vill dela med mig av och som förhoppningsvis kan inspirera den nyfikne.

Den här bilden är ett exempel på egenföretagare som du finner i nästan varje gatuhörn i hela Indonesien. Förmodligen inget som våra hälsovårdsmyndigheter skulle uppskatta, men en enklare variant av våra food trucks. Inga tillstånd krävs!

Ur denna serveras lättillgänglig snabbmat om man gillar friterad kyckling och ris! Jag lovar, man behöver inte leta länge, de står på rad och väntar på hungriga kunder. Morgon, middag och kväll.

Ett annat exempel är den cyklande skräddaren. Han som plingar i sin klocka när han cyklar förbi utanför på gatan. Den som vill ha sina byxor upplagda eller kanske en soffdyna lagad, springer glatt ut och stoppar honom för ett snabbt uppdrag. Symaskinen sitter på pakethållaren och drivs med en pedal.

Och det finns naturligtvis fler varianter på dessa mobila egenföretagare. Han som drar runt på en kärra med allt i allo prylar till hemmet, allt från sopkvastar, plasthinkar, oljor eller andra nödvändigheter.  Eller de två flickor som i söndags cyklade förbi med någon form av vätska som de sålde till hugade kunder men som jag fortfarande inte vet vad det är.
Lättillgängligt, enkelt och förhandlingsbart!

Eller den här killen som surrat fast 17 kg limeblad som han ska sälja í stan. Dessa limeblad används bl a för att göra tea.

Eller den här motorcykeln som fungerar som en rullande kiosk!
Varianterna är många och det är bara din fantasi som sätter gränserna.

Jag har tidigare nämnt att infrastrukturen har mycket kvar att önska här i Jakarta och som politikerna nu investerar mycket pengar i. Bland annat saknas trafikljus på många platser. Trafikkaos kan därför lätt uppstå. På utsatta ställen hittar man i stället unga män som dirigerar trafiken med varierande kvalitet. Deras inkomstkälla bygger på frivillig donation från varje bilist som låter sig dirigeras. En fiffig lösning på ett växande problem. Men tanken har slagit mig, vad händer den dagen Jakarta stad har investerat tillräckligt i trafikljus? Vad händer med dessa arbetstillfällen och människor då?

Går du in i en matbutik eller klädesaffär ser du minst 3-5 st på ett arbetstillfälle jämfört med Sverige. Personal som lägger äpplen i snygga högar i fruktdisken, servicepersonal som hjälper förvirrade kunder att hitta rätt i butiken, hämtar nya storlekar till provrummet eller som hjälper till att plocka varor i kassar vid utgången. Det finns personal i överflöd. Nästan alla butiker erbjuder dessutom home-delivery-service. Jag beställde gardiner till vårt nya hus för några veckor sedan. Firman jag köpte tyget av kom hem och måttade alla fönster, sydde dem och kom sedan hem och monterade upp gardinerna. Detta utan extra kostnad. Det kallar jag service. Självklart fick killen som utförde detta dricks, det förväntas och är en del av affärsmodellen. 

Min önskar är att vi inte ska rationalisera bort all denna mänsklig värme och service från riktiga människor! Låt oss i stället få njuta av ett vänligt leende från någon som vill addera värde genom att möta just mina behov. Mycket går att köpa för pengar men inte ett vänligt leende.

 Keep on smiling!

Det svänger!

Inför en utlandsflytt har Scania, precis som många andra stora företag, stöd för hur man snabbast och smidigast tar sig genom systemen och acklimatiserar sig i sitt nya hemland. Det finns checklistor för blanketter till myndigheter som t ex utskrivning hos skattemyndigheten, Försäkringskassan osv       Det finns också checklistor för andra typer av engagemang hos banker, tidningsprenumera-tioner, Radio/TV licenser som måste avslutas eller frysas, skatte och pensionsfrågor. Men det finns också kurser i hur man personligen och som familj förbereder sig inför en flytt. Denna kurs hjälper dig att förstå hur du kan komma att reagera i ditt nya hemland och hur du hanterar dessa situationer om de uppstår.

Som alltid vid en stor förändring händer det något inom oss. Den första tiden i sitt nya hemland är man oftast positiv och full av förväntan. Man har sett fram emot flytten, de många möjligheterna till nya bekantskaper, en ny kultur och nya äventyr. Nästan som en förälskelse. Man har ett öppet sinne och en förlåtande inställning och är överseende med det mesta. Man är glad och positiv och känner sig stark, övertygad om att det val man gjort är helt rätt.

Nästa fas är en fas av uppvaknande. Smekmånaden är slut och helt plötsligt ser man brister och utmaningar man tidigare inte sett. Det man tidigare tyckte var charmigt kan bli ett störande element och utveckla en slags frustration.  Man kanske tvekar och ifrågasätter om det val man gjort verkligen är det bästa för familjen. Borde vi kanske ha stannat hemma? Var det här verkligen rätt beslut? Många tankar snurrar runt i huvudet. Man kanske får hemlängtan och kan till och med komma in i en depression.

Den tredje fasen kan beskrivas som  återgång till ett så kallat "normal läge". Du har kommit över de två första faserna och är förhoppningsvis i ett tillstånd av trygghet och acceptance. Du har släppt taget om vardagen och rutinerna där hemma. Du vet känslan man har när man är på semester och tänker -"Nu sitter de säkert där hemma och dricker sitt förmiddagsfika. Eller, nu har de säkert veckomöte..." Då man släppt taget om dessa tankar och helt anpassat sig till sitt nya liv, då är man förmodligen i fas tre. Man är här och nu och fokus är på vardagen man själv har skapat. Man sneglar inte över axeln för att ständigt finna ut hur livet är där hemma, eftersom hemma är där du just nu bor. Du ägnar merparten av din kraft åt vänner och familj runt omkring dig. Det är då du befinner dig i den lugna och behagliga fasen av din resa.

En sak är gemensam, alla går igenom dessa faser, mer eller mindre utmärkande. Toppar och dalar kan vara olika höga eller djupa. Tiden du spenderar i dessa ytterligheter är också individuell. Men helt klart är att vi alla på ett eller annat sätt går igenom dessa faser. I en familj kan dessa variera och vara helt osynkade. Alla gör sin egen resa och reagerar individuellt olika starkt eller svagt. Hur länge du väljer att stanna i de olika faserna beror delvis på dig själv. Du har en möjlighet att påverka ditt tillstånd även om du just då inte kanske tror det. Du kanske behöver en knuff på vägen eller så måste du jobba med ditt eget sinne och vara lyhörd för dina egna tankar. Om fas två blir alldeles för djup och lång kan det vara svårt att av egen kraft ta sig vidare. Du kanske behöver prata med någon. Men ge inte upp, om du inte nödvändigtvis måste.

Var befinner vi oss då, kanske du undrar? För egen del tror jag att jag pendlar mellan fas två och tre.
Vissa dagar känner jag mig stark och tycker att livet är toppen. Dessa dagar brukar vara fyllda med intressanta aktiviteter, dagar då jag träffar kompisar och är fullt sysselsatt. Andra dagar känner jag en frustration. En frustration över att jag inte får utlopp för min energi. Eller att jag inte har stimulerande eller utmanande uppgifter eller ansvar. Jag känner mig inte behövd och upplever att jag mest "leker" jobb för att hålla mig sysselsatt. Jag kan känna att jag slösar lite av mitt liv på att göra ingenting.

Missförstå mig rätt. Jag är otroligt tacksam för att vi får möjligheten att göra denna resa. Den är självvald och vi trivs bra. Men i vissa stunder måste man också tillåta sig själv att vara ärlig. Inte blunda för sina känslor eller hur man känner det. För mig hjälper det i alla fall. Och jag kan säga att det går över snabbt. Man kan välja glädje framför sorg på samma sätt som man kan välja att se möjligheter framför problem.

Förra veckan flyttade vi till nytt hus som ligger ett stenkast från Claras skola. Ett fint hus som vi redan känner att vi kommer att trivas bra i. Livet här känns dessutom betydligt enklare och friheten större för oss alla. Vi kan enkelt gå iväg till mataffären utan att be chauffören köra oss. Clara kan gå till skolan och jag kan gå över till kompisar som bor i området. Vi skapar rutiner, bygger ett hem med personliga saker och minnen och sakta men säkert infinner sig vardagen i Jakarta. Det är nu den riktiga resan startar och vi kan bygga ett liv som blir hemma.

Har du tänkt på: - Man ångrar sällan det man gjort utan det man inte gjort!



Glad Påsk!

En liten rundtur i vårt nya hus: