Selamat Datang di Jakarta

Den här bloggen ska också ge dig som önskar tips och idéer på saker att se och göra i Indonesien och övriga Asien. Ännu så länge har vi inte hunnit besöka så många platser utanför Jakarta, förutom Bali och Singapore. Men förra veckan var en händelserik vecka med särskilt två utflykter som jag gärna vill dela med mig av.

Man säger att bilder säger mer än tusen ord. Här kommer därför ett bildkollage från två olika delar av Jakarta.

Sentul Highland - ca 1 timmes bilresa från Södra Jakarta.

Nordic Club är en Social klubb för Nordbor i Jakarta. Vi har drygt ett 30-tal medlemmar från Danmark, Finland, Norge och Sverige. Varje månad ordnas en Coffee Morning för alla medlemmar. Därutöver ordnar vi Pub-kvällar, fester, familjedagar osv.

Förra onsdagen ordnade Nordic Club en Hike i Sentul Highland. Hiken gick genom ett naturskönt berglandskap, över risfält och genom små byar i bergen. Att snabbt kunna komma bort från föroreningarna och biltrafiken i Jakarta någon gång då och då är värt hur mycket som helst. Sentul Highland är ett vattenhål att lägga på minnet. Googla "Id Guides" om du vill veta mer, boka en hike eller ställa frågor.

 

Sverigebesök

I helgen fick vi gäster från Sverige. Det är alltid lika kul och alltid lika utmanande. Vad bör/kan vi göra under dessa oftast få dagar gästerna stannar innan de flyger vidare ut till någon av Indonesiens alla paradis öar. Den här gången fick våra gäster pröva på "The other side of Jakarta". Ett av Jakartas allra fattigaste område där människorna lever bland sopor och till vissa delar ruiner. Här håller även 40 000 Kineser till i området som heter Glodok. Inte ett traditionellt China Town i den mening att allt är bling bling. Men här finns tempel och marknader där du kan köpa i princip allt du önskar dig. Och mer där till!

Vi startade vid hamnen, Sunda Kelapan, i norra Jakarta där Portugiser och Holländarna drev sjöfart redan på 1600-talet. Än idag lever fiskare och sjömän med sina familjer här under mycket fattiga förhållanden. I 39 graders värme tog vi oss till fots, båt, tuk-tuk och slutligen minibus från hamnen genom de fattiga kvarteren, via China Town för att avluta i de Holländska kvarteren Batavia.

Att efter dessa strapatser få inta en god lunch på Batavia Cafe, som är en anrik restaurang från kolonialtiden och med Holländska rötter, kan inte beskrivas med ord.
Ölen, en kall Bintang satt som en smäck!

Skål och välkommen till Jakarta!

Ffrash, then trash becomes Ffrash

100% trash, 100% sustainable, 100% design and 100% non profit organisation

Ffrash är en organisation som startades i december 2012 med två primära syften; att utbilda före detta gatubarn i Jakarta i hur man skapar hållbara design-möbler och heminredning av återvunna sopor. Hela kollektionen är framtagen av kända designers från Holland och Indonesien men produceras i vår verkstad av dessa ungdomar. Med fokus på hållbarhet bidrar vi till ett renare Indonesien. Alla intäkter går oavkortat in i projektet utan mellanhänder.

Jag har nu varit igång en tid och det känns otroligt meningsfullt att få vara en del av Ffrash. Ca en gång i veckan åker jag till vår workshop en bit utanför Jakarta för att träffa alla barn som är del av programmet. När jag åker dit har jag bilen ofta full av "sopor" men när jag åker där ifrån är bilen full av fina designprodukter för heminredning som vi genom olika kanaler säljer till främst andra Expats men också till olika företag.

Med vårt syfte att bidra till ett renare Jakarta har vi också blivit inbjudna till JIS (skolan där Clara går på) för att hålla föredrag för alla barn i årskurs 2. Temat för deras skolarbete var "Hållbarhet och miljö". Vi fick därför berättade om hur vi återvinner sopor och hur man kan skapa ett andra liv av dessa sopor genom att producera produkter för heminredning. Vi visade också en film från vår verkstad vilket gav en djupare dimension till vårt arbete. Många kloka reflektioner och bitvis svåra frågor från alla barn i klass två höll oss från Ffrash på helspänn.

Vad gör arbetet värt att bidra

Våra ungdomar i Ffrash, barn mellan 16-19 år, är antingen före detta gatubarn eller barn från väldigt fattiga familjer. De bor på en skola som heter KDM och som är en internatskola för fattiga barn i utkanten av Jakarta. Genom vårt samarbete med KDM lånar vi en lokal för vår verkstad på skolans område. Förutom att lära sig hantera verktyg på ett säkert och respektfullt sätt får barnen också engelska undervisning och i vissa fall hjälper vi även till med praktikplatser på olika företag efter avslutat program.

En sak har slagit mig. När man träffar dessa ungdomar som vuxit upp under mycket svåra förhållanden, utan kanske mamma, pappa eller syskon, kan man funderas över vad som får dem att gå vidare i livet. Vad som gör dem lyckliga och vilka drivkrafter leder dem framåt. Min reflektion genom möten med dessa barn och lärare är en gemensam sak, Drömmar! En dröm om att kunna bli en kreativ designer, mekaniker, doktor, lärare eller servitör. En dröm som på olika sätt uppmuntras och som aldrig är för liten eller stor för att kunna förverkligas. Här möts man inte av ordet Men eller Problemet är.... här är alla drömmar möjliga. Drömmar som ger energi och kraft att gå vidare ut i livet som vuxna ansvarstagande medmänniskor. Drömmar som självklart betyder olika för olika personer. Drömmar som genom utbildning är möjligt. Där utbildning är verktyget för framgång!

Det här gäller inte bara Ffrash utan i de flesta sammanhang där barn från svåra och/eller fattiga bakgrunder får en chans till utbildning. Se bara på de flyktingbarn som kommer till Sverige. De är fulla av drömmar och vill inget hellre än att gå i skolan.

Självklart finns det utmaningar på vägen. En av de allra största utmaningarna är förstås drivkraften att överleva för stunden. Det gör att vissa barn tvingas ge upp sina drömmar för att bidra till familjens försörjning. En av flickorna, Sari 16 år, tvingades just avslutat sin utbildning hos Ffrash för att hon skulle giftas bort. Det är med en tår i ögat man måste inse att inte alla får leva sina drömmar. Verkligheten övervinner ibland drömmen. Man kan bara hoppas och önska att det ska gå bra för Sari ändå.

Vad innebär det att arbeta för en ideella organisation

Att engagera sig i en organisation som Ffrash är på många sätt otroligt givande, utvecklande och stimulerande. Man får genom sitt engagemang möjlighet att göra skillnad för de få utvalda som organisationen väljer att stödja.

En ideell organisation som Ffrash är helt beroende av volontärer. För Ffrash innebär det att det finns folk på plats som långsiktigt vill engagera sig i verksamheten. Men det är inte alltid så lätt att hitta volontärer som vill binda upp sin tid under en längre period. Vi som bor och lever som Expats är ofta här på tidsbegränsade kontrakt, ett kontrakt som kan brytas om företaget tvingas göra förändringar i sin organisation eller verksamhet. Det här innebär att många små ideella organisationer är väldigt sårbara.

När det gäller Ffrash finns det ett otroligt intresse, inte bara från personer i Jakarta som vill köpa våra produkter. Vi får ständigt förfrågningar från företag och organisationer från andra länder som vill veta mer och kanske även sälja våra produkter via dem. Men hur planerar man en verksamhet som helt bygger på frivilliga insatser? Hur planerar man för en långsiktighet, produktionskapacitet och logistik om de frivilliga krafterna en vacker dag försvinner? Det här är frågor jag och mina kollegor i Ffrash just nu brottas med.

Vi har därför bestämt att kortsiktigt fokusera på den lokala marknaden, dvs Jakarta. Nästa steg kan sedan vara att försöka hitta någon som mer långsiktigt kan gå in i vår organisation. Någon som talar språket och som kan utveckla verksamheten till nästa nivå.

Mina drömmar

Jag är så otroligt tacksam att jag hittat Ffrash. Det ger min inte bara glädje genom barnen utan också en möjlighet att utvecklas som person med en djupare insikt och kunskap om både det ideella arbetet och Indonesien. Jag har tack vare Ffrash något meningsfullt att spendera tid på och något som ger mig mer än det tar.

Min dröm är att Ffrash fortsätter att växa genom starka lokala krafter med stöd av volontärer. Idag är situationen tvärt om. Yoki som är en av de första eleverna som engagerades i Ffrash är idag den som ansvarar för det dagliga arbetet i verkstaden och också den som inspirerar nya barn till en bättre framtid. Av hela mitt hjärta önskar jag Yoki och teamet all lycka och framgång under lång tid framöver.

Vill du veta mer om Ffrash och våra produkter, besök oss på www.ffrash.com

Vad händer i Indonesien

Hej
Jag hoppas du undrar vart jag tagit vägen. Det var ett tag sedan sist.
Som det kan vara i dessa länder prövas man under olika utmaningar. Förra veckan brottades vi med Internetproblem. Kan du tänka dig nästan tre dygn utan internet?!

De mest påtagligt synliga symptomen var förvirring, rastlöshet och frustration. Men den det var mest synd om var Clara som inte kunde göra sina läxor som hon brukar. Alla ämnen görs on-line vilket försvårade hennes läxarbete.
De positiva effekterna är dock att du måste hitta andra saker att fördriva din tid med. Till exempel att läsa, prata med din familj eller träna. Vad gäller läxarbetet hittade Clara också andra kreativa lösningar till problemet. Det kanske inte är så dumt med Internetfria dagar i alla fall.

Men det finns naturligtvis större saker att fundera över. Jag tänkte dela med mig av några lokala nyheter som går att läsa i The Jakarta Post. (En tidning som publicerar nyheter på engelska, både lokala och internationella) Anledningen till att jag väljer just dessa är att de i vissa lägen är långt ifrån vår vardag i Sverige. Som du säkert redan vet är Indonesien ett utvecklingsland och det märks tydligt inom vissa områden.

Tobaksskatt

Indonesien är ett land som fortfarande har hög andel rökare, närmare 70 % av alla män och något  lägre andel för kvinnor. En stor anledning är det låga priset och tillgängligheten. Ett paket cigaretter kostar ca 8-10 kr. Man har inga förbud mot rökning på restauranger eller publika platser. Vart du än går möter du människor med en cigg i munnen. Det är du som icke rökare som får försöka hitta rökfria zoner. Jag kommer nästan inte ihåg när rökfria zoner blev en rättighet för alla människor i Sverige och övriga Europa.  

Politikerna börjar nu reagera då man ser stora konsekvenser och ansträngningar inom både hälsoutvekling och budget. Regeringen har därför börjat diskutera en reglering av tobaksskatten i syfte att öka priset per paket cigaretter och därmed minska rökningen bland landets invånare. Prisnivån man diskuterar är ca 30 - 35 kr.

Självklart är det nu en stor debatt i media huruvida detta är bra eller dåligt för landet. Kritikerna menar att det kommer att slå hårt mot hela den inhemska tobaksindustrin och många kommer därmed bli utan jobb. Man tror också att människor kommer att börja rulla egna cigaretter i större utsträckning varför ett ökat pris inte kommer att stoppa folk från att röka.

De som tror på ett införande av höjd tobaksskatt ser lägre kostnader för sjukvård orsakad av rökning samt ökade skatteintäkter till landets redan hårt ansträngda stadsbudget.

Själv kommer jag ihåg på 70-talet då en våg av Icke rök kampanjer startade i Sverige. Vi hade också vilda debatter om för eller emot rökning. Då pratade vi om valfrihet och att varje människa borde få välja själva om de ville röka. Vi pratade naturligtvis också om risker och den allmänna folkhälsan. Idag pratar vi om ett rökfritt samhälle som en rättighet.

Digitalisering, Smarta samhällen och Fintech

Ett område som absolut hör hemma på 2000-talet är digitalisering. Här är man fortfarande bara i startgroparna och utmaningarna är många. Den största utmaningen ligger nog i att endast 20% av landets befolkning har ett bankkonto. Banker och politiker jobbar med att hitta en gemensam lagstiftning som ska förenkla implementationen av enkla lösningar i syfte att prida användingen av digitala transaktioner mellan myndigheter och privatpersoner, mellan privatpersoner samt privatpersoner och kommersiella företag. Utbildningsnivån är låg så parallellt krävs utbildning till folket. I massor!!!

Den andra stora utmaningen är infrastruktur och logistik. Landet består av ca 25 000 öar, så du kan förstå vilken utmaning detta medför. Att implementera fiber över hela landet kräver gigantiska insatser och stora investeringar. Vad gäller storstäderna är man på god väg men fortfarande kvarstår mycket.

Igår höll Svenska ambassaden tillsammans med Business Sweden ett seminarium för att dela erfarenheter och kunskap inom just detta område. Sverige är ju i framkant vad gäller tekniska lösningar och tillhör världens främsta inom Fintech. Bl a var Spotify och en professor från Handelshögskolan i Stockholm där och berättade om sina erfarenheter. Svenska företag med verksamhet i Indonesien var också där och visade upp sig och sina lösningar.

E-handel är fortfarande i sin linda men det finns trots allt ett antal entreprenörer som satsar hårt med hjälp av riskvilliga investerare. Regeringen stöttar också med pengar till projekt som kan leda till ökad digitalisering. Genom ökad digitalisering ska landet öka den ekonomiska tillväxten och på sikt även stärka regionen som helhet. Jag ser fram emot att läsa mer om kommande utveckling och ska jag vara riktigt ärlig så kliar det lite i fingrarna. Tänk om jag på något sätt kunde vara med och påverka utvecklingen.

Sexuella övergrepp mot minderåriga

Det här är ett område som i lika stor grad är aktuell i Sverige. Men till min glädje är det också ett uppmärksammat område här i Indonesien. I dagens tidning står att läsa att man sprängt en liga som utnyttjat ett 100-tal unga fattiga pojkar för prostitution genom att locka kunder via sociala medier som Facebook och Instagram. Flertalet av dessa pojkar kommer från små och fattiga byar och har varit tvungna att lämna sin familj för att gå i skolan på en större ort. Dessa pojkar lever redan under ansträngande förhållanden och man blir därför extra ledsen när man läser detta.

I Indonesien är lagstiftningen hård för dessa typer av brott. Förövaren som döms kommer att genomgå kemisk kastrering, något som jag vet även utreds i Sverige, fängelse samt i vissa fall även dödsstraff.

Jag är glad att man vågar ta dessa frågor på allvar i kampen mot att förhindra övergrepp mot minderåriga. Självklart tar jag starkt avstånd från dödsstraff men tycker att dessa brått ska bestraffas hårt.

Zika virus

Sist men inte minst vill jag nämna skräcken för spridningen av Zika viruset i östra Asien. Ett stort antal människor både i Singapore och Malaysia har drabbats, men än så länge inga upptäckta fall i Indonesien. Det står mycket i tidningen om utvecklingen samtidigt som man försöker lugna folket med information och fakta.

Jag håller tummarna för att vi ska slippa en invasion och epidemi av Zika myggor i Indonesien. Låt oss förskonas, vi har nog med utmaningar att ta hand om!