Relationer

Efter snart ett år i Jakarta är det många saker som jag hunnit reflektera över. Jakarta är en storstad man inte älskar vid första ögonkastet utan lär sig acceptera för att överleva. Den största frustrationen alla kategorier är trafiken. Den andra frustrationen är föroreningarna som kommer av detta. Den tredje och mest förvånande är allt skräp på gator och torg, i floder och åar och mitt där alla människor lever och bor. Men det som den här bloggen handlar om är på ett helt annat plan. Det handlar om relationer.

I Jakarta bor många expats. Sådana som vi, som är utsända av Internationella företag med verksamhet i Indonesien och som bor här under en tidsbegränsad period. Jakarta erbjuder därför många internationella skolor, sociala klubbar, välgörenhetsorganisationer och andra sammanslutningar och nätverk.

För mig som icke arbetande, eller medföljande, kalla det vad du vill, har jag många möjligheter att socialisera och knyta nya bekantskaper med likasinnade. Vi träffas genom Nordiska klubben, via skolan, på Yogan eller andra nätverk. För egen del har jag träffat många goda vänner som jag på olika sätt skapar en meningsfull vardag med.

Men det som jag reflekterat över är att det är svårt att som familj hitta djupa vänskaper med andra familjer. Det råder inge brist på möjligheter vill jag understryka. Så varför är det så? Beror det på att vi inte ansträngt oss tillräckligt? Eller är det så att de som bor här generellt sett inte vill bygga djupa relationer. Självklart är det inte så. Det är en kombination av olika saker?

En av anledningarna tror jag är kopplat till storleken. I och med att Jakarta är så otroligt stort bor och lever många av oss långt ifrån varandra. Det finns ingen naturligt mötesplats där vi kan träffas, samlas eller bara mingla runt. Förutom på skolan, där vi medföljande träffas av olika anledningar under dagtid. Men det inkluderar oftast inte hela familjen.

En annan orsak tror jag är den fruktansvärda trafiken. Vem orkar sitta i långa bilköer en fredagskväll efter jobbet för att träffas över några öl? Onödig tid i bilen vill alla undvika så långt det går. Spontaniteten minskar och man måste planera sina träffar.

En annan fundering jag grubblat på är hur alla som flyttar runt i världen orkar bygga nya relationer hela tiden. Inte nog med att man själv flyttar runt och måste hitta nya bekantskaper på nya platser. Under tiden man bor på ett ställe förändras vänkretsen ständigt. Kan det vara så att man är mätt på relationer? Eller att man inte vågar skapa en djupare relation för att man vet att det kanske bara är kortvarigt? Är det medvetna val eller kanske en överlevnadsfråga?

Eller varför är det så svårt att knyta nära relationer med Indonesier? Är vi precis som de vi talar om i vårt egna hemland. Invandrare, som gärna bosätter oss där andra av samma nationalitet bor. Inte lär sig språket och därför har svårt att integreras? Vi kanske inte är bättre än någon annan!

Den erfarenhet vi har från tidigare expat liv är från Tanzania. I Dar es Salaam där vi bodde var det också en internationell miljö men där bodde de flesta på en mer begränsad yta. En halvö där Yacht Clubben var den sammanhållande länken, tillika en naturlig mötesplats. Där hade vi också den Nordiska Skolan som stärkte banden mellan oss nordbor. Där var vårt sociala nätverk som familj betydligt större. Vi reste tillsammans, käkade middagar tillsammans och träffades familjevis.

Men det kanske också berodde på att våra barn var yngre och genom olika engagemang i skolan och genom nordiska klubben blev närheten till andra familjer lättare. Man behövde en utökad vänkrets, läs familj, då man firade födelsedagar, påsk eller andra högtider. I takt med att man själv och barnen blir äldre krävs inte längre stora familjära sammankomster för att bevara det traditionella firandet. Det vill säga som vi skulle ha gjort om vi hade varit i Sverige. För barnens vidkommande räcker det med ett gäng kompisar, facetime eller snap chat! Själv njuter man av att bara koppla av i soffan framför TVn. Och med apple TV och en VPN uppkoppling kan man enkelt följa alla svenska serier eller TV program för att vara nöjd. Är det av ren och skär lathet vi inte byggt en större vänkrets för hela familjen!

Kanske det är så att den egna definitionen av Relation förändras över tiden. För egen del kanske dessa grubblerier bottnar sig i någon önskan om det förgångna. En önskan om den stora familjen där middagsbordet är fyllt av vänner och bekanta. Vilda diskussioner och glada skratt. Det kanske ändå inte är så stor skillnad mot att ha bott kvar i Sverige? Kanske blotta tanken på livet som Expat ställer krav på stort socialt umgänge, vilda fester och många internationella bekantskaper. Kanske skillnaden i vardagen här eller där inte är så stor. Det är vad du själv fyller innehållet med som skapar skillnad!