Jakten på fotbollsskor...

Den här berättelsen handlar om utmaningar och frustrationer i vardagen!

Skolan har börjat och med den drar också alla aktiviteter igång. Så även den här terminen.
Som en kul erfarenhet ville Clara se om hon kunde komma in i skolans fotbollslag. Efter 3 dagars try-out blev hon antagen. Glad i hågen kommer hon hem och annonserar sin bragd. Men det är nu den riktiga utmaningen börjar.

Vår utgångspunkt var att detta fixar vi lätt på söndag. Hela familjen åker iväg för att köpa fotbollskor, benskydd och strumpor. Första stopp gick till en Outlet där man kan hitta sportprylar för en billing penning. Vi letar runt och hittar snabbt benskydd som passar, toppen! Nu till avdelningen för skor och strumpor. Där möts vi av ett biträde som ruskar på huvudet och säger - Sorry Mam, we only have minimun size 39. Only for Men. Ok, de är säkert inte så välutrustade tänker vi. Vi får väl åka vidare till de finare varuhusen.

Jakten fortsätter. Till en fin shoppingmall som har allt, tror vi. Här finns varumärken från Adidas, Nike till några jag inte tidigare hört talas om. Vi är fortfarande starkt övertygade om att vi kommer hitta det vi söker! Vi går först till den stora sportaffären. Sorry Mam, only football shoes for men. Därefter till alla de enskilda special butikerna. En efter en betar vi av. Inte en enda av dem som säljer fotbollsutrustning har ett par fotbollskor i storlek 37 att erbjuda. Alla skakar de glatt på huvudet och säger - Sorry Mam, we only have minimum size 39!!!!!! Detta gäller även fotbollsstrumpor.

Men vad är detta? Spelar inte tjejer fotboll i detta land? Detta är diskriminering! De har långa rader av prylar för män, men inget för tjejer med små fötter. Ilskan och frustrationen bubblar inom oss och vi känner oss hjälplösa. Hur kan detta ens vara möjligt!

Men när jag tänker efter gäller detta fenomen även inom golfen. Jag har besökt snart ett tiotal olika golfklubbar/-shoppar och sportaffärer och alla har de ett mycket begränsat eller inget utbud alls av damprylar. Inte ens en liten golfhandske.

Hur mycket jag ens tycker att de kulturella skillnaderna är både charmiga och utvecklande kunde jag i detta läge inte tycka så. Jag lovar att jag alltid försöker gå in i saker med ett öppet sinne för att hitta det positiva i situationen. Det är ju så man utvecklas och får perspektiv. Men även jag har gränser. Nu fick jag nog!

Den stora räddningen till denna historia är Facebook. Genom Facebook gruppen "Svenskar i Jakarta" kunde jag skrika ut efter hjälp till andra expats. Stort tack till Linda som snabbt svarade mig och erbjöd Clara ett par begagnade fotbollsskor i storlek 38. Lite stora men med en sula och tjocka fotbollsstrumpor löste vi det också.

Det som den här situationen har lärt mig är att 1) ta aldrig saker för givet. 2) när det gäller jämställdhet finns det mycket kvar att göra 3) På något sätt så löser det sig ändå!

Välkommen till verkligheten!

Ps. Vi fick senare tips om en affär i en annan del av södra Jakarta som faktiskt satsat på fotbollskor i alla storlekar. Och till vår glädje för både kvinnor och män. Fotbollsstrumpor gick att köpa på skolan i rätt färg och storlek, så klart. Slutet gott, allting gott. Ds