Balans

Tisdag förmiddag. Hemkommen från ett skönt yogapass. Avslutat mitt kaffe och några brådskande mail. Tittar in i den glittrande poolen och njuter av takfläktens stilla bris som sakta vispar runt den varma luften i skuggan av altantaket. Funderar över var den här dagen kommer att erbjuda förutom några timmars volontärarbete på Claras skola tillsammans med Birgitta. Tankarna far iväg till både stora och små frågor. Vad ska vi ha till middag? Vad ska vi hitta på när nästa Sverige besök kommer? Vilka aktiviteter av "måste" karaktär behöver jag prioritera. Läsa Jakarta Post och aldrig sluta förundras över dagens utveckling inom lokal och global politik. Ganska härligt att kunna sitta här och kontemplera utan att känna mig stressad över att tiden inte ska räcka till.

Så här kan en dag i Jakarta gestalta sig. Det är lyxigt att få denna möjlighet till reflektion och att själv få bestämma över sin dag. Det gäller att njuta, tänker jag, samtidigt som jag funderar över livet där hemma. Vad hade jag gjort en helt vanlig tisdag i Stockholm. Förmodligen suttit i ett antal olika möten, skrivit PM eller stressat runt mellan olika aktiviteter. Ordet balans kommer till mig. Varför är det så svårt att hitta balans i vardagen?

Till skillnad från i Sverige kan balansen här falla över lite för mycket åt andra hållet, dvs jag kan ibland känna mig uttråkad. Det händer för lite och jag känner mig onyttig. Å andra sidan längtar jag inte tillbaka till hetsen och kampen mot klockan varje timme eller minut. Perioder i livet där logistik fyllde vardagen och stunder av stillhet inte fanns på agendan. Så varför klagar jag! Jag borde ju bara NJUTA!!!!!

Det här blogginlägget handlar om balans. Om obalans på grund av för lite aktiviteter, eller kanske bättre beskrivet som en känsla av att inte känna sig behövd.

Min erfarenhet visar att balans ofta är en fråga om tid. Har du allt för mycket tid du inte vet vad du ska göra av kan det skapa obalans. Har du allt för lite tid är det också ett bekymmer. Du blir lätt stressad och kan känna dig otillräcklig. Förutom tid, innehåller balans naturligtvis även faktorer som aktiviteter och prioriteringar. På alla stresskurser i Sverige lär man sig att i stressade situationer våga välja bort. Att säga nej till saker som inte är viktiga eller fyller sitt syfte. I stunder då tiden inte är en bristvara måste du våga addera aktiviteter som du tidigare kanske valt bort. Denna omprogrammering i hjärnan går inte av sig själv har jag lärt mig, utan behöver hjälp på vägen. Så vad kan jag själv göra för att hitta eller påverka min personliga balans? Det är något jag funderar över särskilt mycket dessa dagar då tiden är den största tillgången.

Min absolut största personliga motståndare är jag själv. Jag trivs bäst när det händer saker, när jag kan vara med och påverka, göra nytta, utvecklas eller möta människor som ger mig något. När dessa stunder av obalans infinner sig är det oftast när jag hamnar i "ofrivillig fri-tid". Stunder som kan upplevas som tid utan mening eller mål. När dessa stunder infinner sig, hur lätt är det inte då att surfa in på Facebook eller Instagram och låta sig matas av flödet från alla meningsfulla och roliga aktiviteter vänner världen över är upptagna med. Resor, middagar, jobbuppdrag eller annat. Och hur lätt är det inte då att hamna i en svacka av tankar som gärna förstärker känslan av ensamhet och att vara obehövd. Gärna också ringa min man och berätta hur synd det är om mig för att söka lite tröst. Men det sistnämna är som att kissa på sig. Det är skönt att få dela sin frustation men inte särskilt begåvat. Det här livet är ju självvalt och helt underbart de flesta stunderna.

Min egen medicin för att överbrygga den här formen av obalans är att sätta upp mål för dagen. Det innebär att jag också har en plan för "ofrivillig fri-tid". Vad jag menar här är inte 10 eller 30 min av oplanerad tid utan stunder av tristess. När allt är gjort som du planerat att göra och det känns som du tappat kompassen. Då timmarna fram till övriga familjemedlemmar kommer hem känns som en ocean av tid. Stunder av ensamhet som du gärna skulle vilja förvalta på ett kreativt sätt men där du tappat förmågan till egna initiativ. När dessa luckor av tid erbjuds har jag bestämt mig för att inte gå i fällan att öppna Facebook eller Instagram, eller ringa min man för den delen, utan unna mig en kopp kaffe och en god bok. Att inte känna mig onyttig utan tvärt om, njuta av stunden. Det är ju inte tiden i sig som är ett problem utan vad jag själv vill fylla den med. Att försöka fokusera i nuet och inte fundera så mycket framåt eller bakåt. Det är en konst vill jag lova och kräver träning.