Hur går det för oss

Jag tänkte i det här inlägget berätta hur det går för oss. Hur vi bor, Claras skola och livet i stort.

Det har gått 3 veckor sedan vi lämnade Sverige. Ett avsked som alltid är känslomässigt berörande. Man ser fram emot nya äventyr och är förväntansfull. Men samtidigt känner man en sorg över att lämna familjen och alla vänner. Extra svårt var det den här gången eftersom både Gustav och Filip inte följer med oss. Gustav kommer att plugga ett halvår i Barcelona fr o m februari och Filip stannar kvar i Uppsala.

Vi bor i södra Jakarta, där många expats bor. Det är här den bästa internationella skolan finns och också därför många väljer att bo här, så även vi. Vi har flyttat in i huset där Claes företrädare bodde med sin fru. Här finns möbler, porslin och allt det man behöver för ett fungerande liv. Det som saknas är förstås den personliga touchen, dvs tavlor, mattor, kuddar och kära saker och ting man samlar på sig efter hand. Och det som gör ett hem. Vi trivs jättebra i huset men inom några månader kommer vi att flytta till ett hus närmare skolan. Som du förstår av trafikläget är det ytterst viktigt att hitta det mest optimala boendet i förhållande till både skola och jobb. Ingen vill sitta mer än nödvändigt i bilen. Det blir i alla fall ett stort antal timmar i bilen varje vecka.

Nedan ett par bilder från vårt hus

Jakarta Intercultural School, JIS

Clara går på JIS, den bästa internationella skolan i Jakarta. Och så här långt kan vi bara hålla med. Skolan är fantastisk. På skolan går ca 2 500 elever, från förskola hela vägen upp till gymnasiet. Ca sextio olika nationaliteter är representerade på skolan. De flesta lärare är från USA, Australien och UK. Skolområdet är otroligt stort och innefattar förutom skolbyggnader även bibliotek, fotbollsplaner, pooler, tennisbanor, klättervägg, två stora sporthallar, grönområden osv.

På en sådan här skola är de oftast väldigt bra på att ta hand om nya elever. Alla har en gång varit ny på skolan och vet hur betydelsefullt det är att få komma in i gemenskapen. Både lärare och elever är hjälpsamma och har välkomnat Clara med öppna armar. Clara har redan kommit in i gemenskapen och hennes kompisar kommer bland annat från Danmark, Italien och Japan. Skolarbetet går bra med många läxor, om du skulle fråga Clara. Alla skolämnen skräddarsys per elev. Detta möjliggörs genom att alla elever får sin egen Mac Book och tillsammans med sin Counsellor/Studievägledare byggs ett individuellt schema per elev. Valen av ämnen, förutom de obligatoriska, väljs med utgångspunkt från elevens framtida studieinriktning och universitet. Man har en holistisk syn på lärandet där både det akademiska och sociala kunskaperna är viktiga. Därför uppmuntrar man också eleverna att engagera sig i skolans många olika aktiviteter som t ex idrott, drama, poesi, matlagning, musik eller volontärarbete. Skolan har en mängd olika aktiviteter som alla bygger på elevernas efterfrågan och engagemang. Allt verkar möjligt.

Även mottagandet för oss föräldrar är fantastiskt. Jag har redan varit på tre möten i skolan och träffat rektor och hela organisationen som ansvarar både för den akademiska och sociala läroplanen. Fått en rundvandring på området och träffat andra nyanlända föräldrar. Föräldrar samverkan är en viktig del och många medföljande (mestadels kvinnor i min situation) är engagerade i skolan på olika sätt. När jag landat i vardagen och alla rutiner är på plats kommer jag också engagera mig i skolan på något sätt. Det känns viktigt att komma in i ett sammanhang men också att skapa ett nätverk i "The expat community".

Några bilder från skolan

Jag tror rundvandring på skolan får sluta här. Så också mitt inlägg för den här gången. Men innan jag slutar...

Förra veckan var Gustav och Filip på besök hos oss. Det var otroligt kul att ha dem här och att få visa dem var vi bor och hur vi lever. Sista bilden är en familjebild tagen i lördags då vi var på utflykt i Jakarta. Med på bilden är också Untung, vår chaufför och dagen till ära även guide.

Vi hörs snart igen!